Moments från helgen

Det har varit en riktigt bra helg i grönkläderna och tuffare än vanligt vad gäller sömn, vila och ibland även mat. När det varit jobbigare, och för att se ännu mer kontrast till det vardagliga livet så använde jag mig av som jag brukar "Ja, det är ju inte precis varje lördagsnatt som..." Som t ex i fredags natt när vi efter bara ett par timmars sömn i fordonet fick i uppgift att gå en patrullslinga mellan 02-04 i en mörk tät skog i stället för att ligga inne och sova i ett varmt tält. Men det fanns så klart tjusning med det också, som att vara med i skogen när det började ljusna och fåglarna vaknade till liv.

Det fanns en del speciella moments där jag var väldigt närvarande;

Som när jag låg och spanade med en mörkerkikare mitt i natten och kände värmen från mosstäcket under mig.
Som när jag gick ut från tältet mitt i natten för att gå på toa i sällskap av fullmånen långt bort bakom träden.
Som när jag gick iväg själv en bit bort från alla andra under ett återhämtningspass bara för att ligga i mossan och titta upp mot himlen mellan trädtopparna.
Som när jag satt eldpost i ett dunkelt tält med ljudet av snarkningar och sprakande från kaminen.
Som när jag gick ut från tältet i bara" kallingar", fältskjortan och kängorna för att få se solen tränga sig ner bakom träden.
Som när jag befann mig i låg ställning på en höjd ovanför den stora byggnaden som hela kompaniet skulle inta en tidig söndagsmorgon och hörde kulsprutor och AK4 ljuda och reflekterade över att jag nog inte kommer vara med om något sådan här omfattande framryckning någon gång.

Favoriten var ändå när jag och miss Aura satt på en lyssnarobservationsplats kl 18-22 i fredags kväll (och visste att vi skulle få vara vakna i princip hela natten). Vi gjorde det bästa av situationen och passade på att mysa till det och började med att värma vatten till te på stormköket för att sedan krypa ner under patienttäcket. Sju timmar efter lunch kom mina makrillburkar väl till pass och vi käkade makrill och avokado. Sedan la vi oss ner och vi turades om att blunda, jag slumrade till och vaknade vid halvtio då fåglarna höll mer liv än någonsin. En hare sprang förbi och där låg vi i dunklet, tätt intill varandra för att hålla värmen, andades in härlig skogsluft och lyssnade på skogens egen orkester. Jag sa bara; "Vilken lyx det här är". "Ja", sa Aura,  "Vilken lyx". (kan tala om att jag sa det även när jag stod i duschen igår kväll efter fyra dygn utan och när jag kröp ner under täcket i min säng)