Bästa minnena från helgen, tyvärr inga bilder:
En kväll när klockan närmade sig åtta låg jag på observation på en liten höjd medan övriga i gruppen låg i skyddställning. Kvällsolen trängde precis igenom molnen och gav landskapet en rosa ton samtidigt som det droppade lätt från himlen. Framför mig öppnade sig landskapet något, ett fåtal tallar stod i kontrast och bakom höjde sig bergen i horisonten. Jag låg i färdigställning med kulsprutan. Tomhylsorna låg i en hög tillsammans med de tomma banden, bandlådorna var öppna och de tomma kasetterna bredvid. En kväll och känsla att minnas.
På väg hem i terrängbil 20. Vi öppnar upp och ser resultatet efter att solen gått ner bakom horisonten. Vatten framför oss och berg långt borta. Häpnadsväckande vackert.
Men nu gör kroppen ont, ont, dock värt det.