En liten minicomeback

I onsdags kväll körde jag en träningstävling i triathlon; en av deltävlingarna i Dalacupen. Det var tre år sedan sist och det enda jag minns av den tävlingen är hur ont jag fick i mina lungor som var ovana vid ansträngningen. Den här gången gick det betydligt bättre!

Det var en underbar kväll, och vi var närmre fyrtio startande. Sträckorna var 350m simning, 14km cykel och 4km löpning, alltså lång löpning jämfört med övriga discipliner.

Simningen skedde i den 24-gradiga Hosjön. "Det är ska bli kul" sa jag före start, jag visste på sätt och vis att det inte var sant överhuvudtaget för jag visste hur oskönt det skulle kännas, inte minst på löpningen, men det var så otroligt skönt att ligga där i vattenbrynet igen tillsammans med ett gäng triathleter.

Min cykel närmst i bild, bågen är på.

Simningen kändes mycket bättre än den kanske var. Jag tänkte hela tiden " du kan få vila på cyklingen", vet inte hur jag tänte där men antagligen syftade jag på armarna. Cyklingen var grym, en perfekt bana, lätt böljande med få svängar, passar mitt huvud och tunga kropp perfekt, bara att ligga i bågen och trycka på. Jag kände den där "sköna" känslan i magen som jag får när jag tar i ordentligt. Cyklingen finns där helt klart, och jag kom in som åtta bland samtliga deltagare i växlingsområdet inför löpningen.

Löpningen däremot visste jag skulle bli en mindre angenäm upplevelse. Målet var att ta mig igenom på ett stabilt sätt vilket jag ändå tyckte att jag gjorde; 4.40 tempo är jag faktiskt nöjd med med tanke på min nuvarande status. Jag blev omsprungen av väldigt många av det andra könet men lyckades hålla andra tjej bakom mig, om än precis.

Jag kände inget alls dagen efter vilket egentligen inte är så konstigt. Jag är för otränad för att orka pressa kroppen på löpningen helt enkelt.

Så jäkla skönt, vilken kick! Mer, jag vill ha mer!