Det är dags nu

Jag tog på mig de mest motionärsliknande träningskläderna jag har och gav mig upp till Lugnet för ett första skidpass för den här vintern (och för det andra sedan två vintrar sedan (bortsett från Vita blixten, ej att förglömma)). Jag körde eljusspårslingan och skämdes första rundan för min fruktanssvärda skejtteknik men jag stod i alla fall inte uppe på krönen och väntade på bättre tider innan jag vågade mig nerför backarna, alltid något. Andra varvet tog jag tid på för att se om jag kunde åka snabbare bara genom en förbättrad teknik. Tredje varvet körde jag en sekund snabbare och insåg att om jag fortsatte i den här takten skulle jag bara behöva köra 120 varv till för att komma ner i tider jag legat på tidigare. Efter ytterligare två varv hade jag som skönt var gått ner närmre en minut och efter 11km var jag nöjd. Jag menar, hur kunde jag inte vara det? Det var säkert två hela staktag i treans växel och kanske fem stycken i andra växeln som kändes precis som de ska kännas, så hopp finns att jag under vintern tar på mig lite mer tighta kläder.