En perfekt mosad banan

Jag hade förhoppningar om att det skulle bli sol idag och ignorerade regnet som låg i luften när jag stack ut på cykeln i förmiddags. Problemet med regnet var inte regnet i sig utan att det blev svinhalt på vägarna. När jag skulle korsa Sågmyravägen för att cykla in på en grusväg ville cykeln istället smeka vägen och jag slog i bakhuvudet hårt i marken. Tack hjälm, jag är dig evigt tacksam.

Det var inte mindre halt inne på grusvägen (som givetvis är helt fel benämning på den vägen så här års eftersom det inte fanns ett gruskorn synligt) och jag bestämde mig för att gå de tre kilometerna till banvallen som går mellan Lustebo och Grycksbo. Jag tycker om att gå så det gjorde mig inget, men under vägen dit fick jag för första gången i mitt liv höra någon annan kalla mig för motionär (och det var inte för att jag gick). Väl framme vid banvallen tog jag fram en banan från bakfickan som var helt perfekt mosad, inte brunmosad utan bara mosad i samband med vurpan. Jag hade glömt bort hur gott det är! Testa om ni inte ätit det någon gång (men mosa den med en gaffel istället). Efter att cyklat på banvallen (en före detta så klart) till Grycksbo tog jag riksvägen som var blöt och skitig hem till Falun och jag såg mindre och mindre genom cykelglasögonen ju närmre Falun jag kom, speciellt efter mötet med två lastbilar.