Jag är fri! Sju års helvete (läs texten under bilden i högerspalten först och sedan under "Sockermonster och hjärnspöken") är över och livet känns fantastiskt, lugnt och tryggt.
Jag upplever lyckorus flera gånger om dagen där upplevelsen är en blandning av att vara lätt salongsberusad och nykär! Jag ler och skrattar för mig själv och inför andra som aldrig förr. Det bubblar i mig. Jag är törstig på livet och vill ha mer!
Jag har, trots allt, utvecklats och lärt mig väldigt mycket om mig själv under de här åren. Jag kommer ur det starkare än någonsin och jag är glad att jag bara är 26 år (det är ungt även i triathlonsammanhang)
Här är ett inlägg på Linapinas blogg som väcker en del känslor hos mig och som bara jag förstår, och det handlar om framtiden och om triathlon. Snygga 44,5 förresten.
Ursäkta den dåliga och ojämna uppdateringen på den här bloggen, men det kommer bli bättre i sinom tid, ha tålamod.
2 kommentarer:
Jag brukar bli glad och konfunderad när jag tänker på dig Lina eftersom du alltid är så varm, glad och...omöjlig att förstå sig på :-). Nu blir jag bara glad :-). Du är en härlig tjej och jag tror du kan inspirera, och kanske öppna ögonen på, många genom din berättelse och dina erfarenheter. Lycka till och kram från Per
Jag blir så ledsen över att du har mått så dåligt, och hoppas av hela mitt hjärta att du nu hittat rätt och kan fortsätta leva i ditt lyckorus... Du förtjänar att må bra, att vara lycklig och framförallt att vara lika pigg och glad i din ensamhet som i närvaro av vänner och familj. Många kramar till dig vännen/ jane
Skicka en kommentar