Så ni vet!

Jag mår toppen men det gör inte min dator och det är därför det är väldigt tyst här. Det tar emot att skriva ett inlägg utan bilder men nu får ni ett i alla fall, från datorn på jobbet.

Jag var ute på cykeln i morse i morgonsolen och passade på idag för i morgon ser det nog annorlunda ut... Första crosspasset med dubbdäcken på och det kändes som om någon höll i min sadel under hela cyklingen, inte lättcyklat alls. Jag insåg under passet hur tacksam jag är för att jag bor här i Dalarna och jag tog så klart en massa fina bilder på den vackra naturen, och de får ni inte se. Visst är det synd om er?!

Springer igen

Efter lördagens prövning i terrängen i militärkängor vet jag att foten är bra och i kväll vågade jag sträcka ut stegen. Sååå skönt.

Inte mycket att klaga på här inte

Sol, cykel, trevligt sällskap, vacker natur, plusgrader och faluröda hus. Och Dalarna.

Allt duger

"Ursäkta, men jag måste fråga: Är det ett lysrör som du tränar med?"
Ja, frågan var ju helt klart befogad, men det var det jag hittade när jag ville ha en lätt rak pinne av något slag att köra olympisk rörlighet med (vilket han troligen trodde var en styrkeövning) som uppvärmning före styrkepasset.

Så där stod jag, med ett lysrör som var lättare än lättast, bland män med biceps större än mina vader. Jag bjuder på det, jag.

Genomfört och slutkört

Målet att ta mig igenom passet lyckades, och det med glädjen i behåll tack vare att jag, istället för att ge upp och dra något gammalt över mig, skrattade när jag bara fick två sekunders vila. Nu kan simformen bara gå åt ett håll!

Ni passar väl på?

Solen trängde fram genom molnen i eftermiddag efter flera dagars frånvaro och jag passade på att insupa dess vackra rosa resultat på världen genom att inta kaffet på balkongen insvept i en filt. Fint vare!