Jag vaknande av att klockan ringde halv sju i kväll och jag lyckades få upp båda ögonlocken och fick se de nerfällda persiennerna. Va, ska jag ut och springa, orkar jag det nu?, och ögonlocken föll ner igen. En stund senare lyckades jag få upp ena ögonlocket och försökte komma på hur jag skulle kunna motivera mig, hungrig var jag också, men jag visste att jag verkligen ville springa, hade tänkt på det sedan i går morse och inte skulle en sen men behövlig powernap få förstöra det. Så jag tog mig upp ur sängen tio minuter efter att klockan ringt, satte på Rix FM, bredde en macka och drack en halv kopp kaffe samtidigt som jag studsade runt i lägenheten till musiken som ljöd ur högtalarna. Nu var jag igång!
Det handlade bara om fyrtio minuters löpning, det handlade bara om åtta enminutersintervaller, men jag var så jäkla nöjd och tillfreds när jag var klar. Tänk, det kunde ha blivit en planerad träningsdag utan träning av en onödig bekvämlighetsanledning, och det är ju synd när just det där med att aktivera muskler och hjärta är bland det bästa som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar