Att vara sig själv

Nea skrattade åt mig när hon såg att jag fotade min pofibermacka (philadefia+avokado=sant) efter morgonens simpass. Jag svarade glatt med en axelryckning "men jag kan (läs vill) inte sluta vara mig själv" Simpasset hade förövrigt kunnat vara ett riktigt myspass efter som det var A1 rakt igenom men eftersom fitnessen är lika med noll var det bara att ta sig igenom det.

Efteråt gick jag upp för serpen fem gånger. Min favorit eftersom den är lång och seg men inte minst för att det går en rak stig som jag kan ta utför. Den är kortare än serpen och eftersom det är trök om något att gå utför så passar det perfekt.
På vägen därifrån träffade jag vår allas Klingen som ville visa att han har kvar mitt telefonnr i sin mobil. Han om någon kan det där med att vara sig själv rakt igenom.